Varning för långt, jobbigt, konstigt formulerat och inte minst onödigt inlägg.

Det började snurra i huvudet på mig ordentligt när jag läste en tråd på hundforumet vovve.net med en fråga som löd: Är du stolt över din hund?

Som familjehund/sällskapshund/hemmahund och utställningshund svarar jag: Ja, absolut. Han är det bästa i mitt liv! Jag har fått det perfekta första hunden - för mig. Trodde jag ja! (Ironi) Det var väl ungefär 2 veckor sen jag fick för mig att det ska bli något av honom mer än utställningshund och soffpotatis trotts att han anser att det räcker gott och väl för honom. Jag däremot vill träna, har nu tagit tag i klickerträningen seriöst, gick som sagt Canis e-klickerkurs, läste boken Klickerträning för din hund och hänger på www.klickerforum.se ett par timmar om dagen. Har klickat in honom redan som valp men som skör nybliven förstagångshundägare lyssnar man på alla och väljer såklar att ta det säkra före det osäkra, alltså: "Låt valpen vara valp, den behöver inte tränas nånting första året, tala bara om rätt och fel." Så jag har alltså bannat när han gjort fel, berömt när han gjort rätt. Några tix har jag försökt lära honom men det har aldrig blivit något vettig av det alls, han kan "sitt" "lägg dig" "gå ner" "gå in" "hopp in" och så vidare, inget annat än vardagligt skit med andra ord. Nu har jag ju som sagt fått för mig att klickerträning är vad jag ska hålla på med! Denna lilla plastdosa ska bli min och Billys bästa vän i vardagen, dag som natt, i alla situationer! Nu till problemet, varför jag började tänka i och med tråden på vovve.net: Är jag stolt Just Nu?! Nej! Kanske lite, men nej.. Och det är BARA mitt fel, för jag lyssnade på vad alla andra sa för att jag inte vågade gå en egen väg i mitt liv som hundägare, har orsakat att jag kommer få ett rent jävla helvete nu när jag väl kommit på detta. Jag har alltid varit intresserad av detta med klickerträning men har inte kommit längre än till inklickningen i pricip för jag har vart så rädd att göra fel och förstöra hela klickerkonseptet.
För er som inte förstår vad jag pratar om ska jag försöka förklara så gott jag kan:
Billy är nu alltså vad man kallar i klickervärlden en "crossover-hund", alltså en övergångshund. En hund som tidigare i livet blivit tränad med de traditionella metoderna: negativa korrigeringar när han gjort fel och posivtiv uppmärksamhet när han gör rätt men som nu tränas med metoden: positiv förstärkning av frivilliga beteenden. I den traditionlla metoden förekommer godis i viss träning där man anser att just här måste hunden vara positivt inställd för att det ska se så bra ut som möjligt. Detta är absolut den enklaste metoden för den slöa hundägaren som vill ha en hund som gör allt man ber om (enbart för att slippa obehag), man får en passiv hund (som är rädd för att göra fel, då fel betyder obehag), man bygger upp en falsk trygghet (hunden blir rädd/osäker i ägarens närvaro för att den är rädd att göra fel men är minst lika osäker i ägarens frånvaro då det inte längre finns någon som talar om vad den ska göra och inte göra hela tiden), hur som hellst, en hund som är tidigare tränad med denna metod blir uppforstrad till att i huvudsak inte göra det hela klickerträningen går ut på: Frivilliga beteenden = bjudningar. För det finns inga frivilla beteenden. Hunden är som sagt passiv, bjuder inga beteenden för att ta det säkra före det osäkra och slippa obehag och är van vid att matte/husse alltid talar om vad som är rätt och fel. Då klickerträningen går ut på att belöna och förstärka frivilliga beteende, kommer man inte så långt med denna passiva hund. Som när jag skulle lär Billy stå på en pall häromdagen så tittade han på den gick runt den och satte sig och stirrade på mig. Eftersom du varken får locka, ta i eller prata med hunden under inlärning av beteenten (beteendena ska vara frivilliga = hundens själv ska tänka och göra, utan hjälp) så kom vi inte så mycket längre än så eftersom han inte förstod så valde han att vara passiv. En klickerhund hade förstått att nånting med pallen var på gång och då puttat med nosen på den, hoppa över den, sätta en tass på den (*KLICK och belöning* - precis det var mitt första kriterie!). Men med en crossover-hund ser det ut såhär: Jag fick helt enkelt krypa ner på den lägsta nivån jag kunde komma på och börja där och sen gradvis jobba mig till ett litet intresse för pallen. Jag gjorde helt enket så att jag la en fuktig disktrasa på golvet precis framför mig, när hunden kom för att kolla vad jag gjorde klev han av misstag på disktrasan *KLICK* och belöningen kastade jag bortåt, så han fick gå ifrån disktrasan för att sedan råka sätta tassen på den igen, efter ca 20 upprepningar började han fatta att det var en tass på disktrasan jag belönade = han började tänka med sitt eget huvud, och då var det dags för nästa steg, TVÅ tassar på disktrasan! En tass på, inget klick, frustrerad som han var efter 5 minuters passivitet (även från min sida) med en tass på trasan skulle han då gräva på disktrasan, *KLICK* två tassar på disktrasan, efter ca 10 repetitoner så började han gräva mindre och mindre, tillslut upptäckte han att han belönades av att bara sätta båda tassarna på trasan, och då plockade jag fram den skumma pallen och la trasan brevid, klickade och belönade, flyttade trasan närmre och närmre, tillslut la jag den på pallen och efter 5 minuters passivitet så åkte plöttsligt ena tassen upp på trasan på pallen, klicka och belönade massor ett par gånger, sen tog jag bort trasan, och vips så åkte ena tassen upp på pallen, klicka och belöna ett par gånger, tills han fattade vad det var han gjorde rätt och upprepade detta flytande, då väntade jag ut tass nummer två på pallen, detta tog tid. Passiva Billy satte sig brevid pallen och stirrade på mig i minst 5 minuter. Därefter åkte båda tassarna upp utan förvarning. Klicka och belönade ett par gånger. Detta är alltså problemet, ett klickerhund hade säkert bjudit rätt beteende direkt i princip, men med Billy fick man på något sätt lirka upp honom, detta tog även två dagar att få fram eftersom man inte ska träna för mycket så det blir tråkigt, så så fort han började fatta en del avbröt vi och började om därifrån nästa gång. Vissa saker är helt omöjliga att få fram på en crossover-Billy. Förflytta baken en cm när man står med båda framtassarna på pallen? Vad är baken föresten? BILLY VET INTE ATT HAN HAR EN BAKSIDA! Bakdelsförflyttningen kommer inte, utan bakbenen står som berg i backen och börjar jag förflytta mig i hopp om att då även flytta hans fokus och att då rumpan svänger med runt, så går han istället ner från pallen och blir passiv. Det är här jag blir OSTOLT över min hund (bara mitt eget fel att det är såhär) och tänker elaka tankar såsom att han är dum och inte fattar. Dumma mig som ens tänker så, men jag blir frustrerad när det inte går som jag vill. FLYTTA BARA ENA BAKBENET EN HALV CENTIMETER SÅ JAG KAN KLICKA DENNA LILLA RÖRELSE!! Nej, då får vi börja om för att han ska upptäcka sin bakre del genom att arbeta med den: En baktass på disktrasan, efter ca 25 baktassar på disktrasan av misstag fattar han fortfarande inte vad det är jag klickar honom på = Jag lägger ner och sätter mig här istället, läser på vovve och får dessa tankar och börjar skriva detta otroligt långa onödiga inlägg!

Någon som har bra tips för att få till bakdelskontrollen på denna stela, fega, tröga crossover-jycke?